Byggt 1866 reser sig nummer 238 fem våningar över en källare. Det har cirka 4 600 kvadratfot på en tomt som mäter 19 gånger 100 fot, en nyrestaurerad kalkstensfärgad fasad och en panelklädd hiss som betjänar varje våningsplan. Interiörerna formades av husets invånare på 1960-talet, Pierre Scapula, den parisiske designer vars uppdrag bland annat omfattade yachtinteriörer åt Stavros Niarchos samt prinsessan Lee Radziwills hem i New York och Paris. Scapula står bakom den franska atmosfär vi ser i huset i dag. Senare blev huset residens i New York för Europeiska unionens första representant vid Förenta nationerna. I dag är det restaurerat till museistandard, i 1700-talets anda.

När man stiger in möts man av den följd av rum som är obligatorisk i klassisk townhouse-arkitektur: förhall, stor salong och sällskapsrum.

Först kommer man till den rymliga foajén, som ger tillgång till hela huset via hissen och samtidigt garanterar avskildhet för de övriga våningarna. Här är paneleringen enkel och har hämtat sitt mönster från vaktsalen utanför Ludvig XV:s privata svit i Versailles, medan marmorgolvets mönster, den bombé-formade byrån, speglarna och vägglamporna alla är tidsenliga. En gästgarderob samt ett puderum i guld och onyx, utfört i flamboyant rokokostil, öppnar sig från foajén.

Därefter går man uppför den breda trappan, som inte är helt avskild av väggar och skapar en visuell förbindelse från utrymmet nedanför till den stora salongens speglar och kristallkrona. Här finns tolv fot höga tak samt panelering och en eldstad i Île-de-France-stil, båda mer än tre hundra år gamla och hämtade från Frankrike av Scapula. Den vedeldade eldstaden fungerar. Den stora spegeln över eldstaden innehåller en målning av Nicolas Lancret (1690–1742), och den elektrifierade antika kristallkronan kommer från baronessan de Albuquerques residens i Dakota. Dubbla franska dörrar öppnar sig mot en balkong med utsikt över den rofyllda trädgården. Versaillesparkett, antika möbler och ett integrerat ljudsystem fullbordar detta exceptionella rum.

Intill ligger sällskapsrummet, som Scapula utformade som en Salle de Glace, eller spegelsal, där han återskapade en 1700-talsfavorit med paneler i autentiska proportioner och lister med bladguld. Inbyggda bokhyllor, förgyllda belysningsarmaturer i brons och ett stort skrivbord gör att rummet kan användas som kontor, bibliotek eller ytterligare sällskapsutrymme.

En våning upp ligger huvudsovrummet, panelklätt i fransk ek med en au cappuccine-finish. Den importerade franska eldstaden kröns av en mer än hundra år gammal målning på duk, ”Byggandet av Forum Romanum”, som den första ägaren av nummer 238 tog med tillbaka till New York från sin smekmånad. Här finns två klädkammare och inbyggd förvaring, och intill ligger badrummet i vit Carraramarmor med ett sex fot långt badkar och dubbla handfat.

På samma våning, längst fram i huset, ligger gästrummet, utformat som en liten Chambre de Parade och särskilt anmärkningsvärt för sina sängomhängen och sin panelering. Väggarna är klädda i Scalamandré-siden, och rummet är möblerat i Ludvig XV-stil. Det tillhörande badrummet med fönster är utfört i grön marmor och har ett stort, sällsynt handfat i lila marmor, medan påklädningsbadrummet innehåller garderober och inbyggd förvaring.

På våningen ovanför ligger ett venetianskt dekorerat sovrum med utsikt över trädgården, en eldstad, tre vrid- och tilt-fönster, ett omklädningsrum med vitt handfat samt beslag och ben i guld, en klädkammare och ett badrum utfört i fem sorters marmor. Längst fram finns en personalbostad med två rum och badrum, som kan avskiljas från resten av huset och nås med hiss. Även här finns överraskningar: sänggaveln är en högkvalitativ bronsgjutning som numera verkar ha hämtats från en överdörrspanel på den sedan länge rivna norra fasaden av Grand Central Terminal.

Slutligen ligger takvåningen på femte våningen, utförd i modern stil från mitten av 1900-talet, helt annorlunda än resten av th

Built in 1866, Number 238 rises five stories over a cellar. It has approximately 4,600 square feet on a 19 by 100-foot lot, a newly restored limestone-toned facade, and a paneled elevator serving every level. Its interiors were shaped by its 1960s occupant, Pierre Scapula, the Parisian designer whose commissions included yacht interiors for Stavros Niarchos and the New York and Paris homes of Princess Lee Radziwill. Scapula is responsible for the French ambiance we see in the house today. Later, the house became the New York residence of the first European Union Representative to the United Nations. At present it is restored to museum quality standard in the spirit of the eighteenth century.

Upon entering you are greeted by the sequence of rooms mandatory to classic townhouse architecture: Anteroom, Grand Salon and Drawing Room.

First, you arrive at the room-size Foyer, which provides access to the whole house by elevator while assuring privacy to the other floors. Here the paneling is simple, patterned after the Guard Hall outside the Louis XV private suite at Versailles, and the marble flooring pattern, the bombé chest, the mirrors and the sconces are all appropriate to the period. A guest closet and the Gold and Onyx Powder Room, in the flamboyant Rococo style, open off it.

Next, you ascend the wide stairway, which is not fully enclosed by walls and allows a visual connection from the space below to the mirrors and crystal chandelier of the Grand Salon. Here are twelve-foot ceilings and three-hundred-year-old Île-de-France style paneling and a fireplace, both brought from France by Scapula. The woodburning fireplace works. The large mirror trumeau contains a painting by Nicolas Lancret (1690-1742), and the electrified antique crystal chandelier came from the residence of the Baroness Albuquerque in the Dakota. Twin French doors open to a balcony overlooking the tranquility of the garden. Parquet de Versailles flooring, antique furnishing and an integrated sound system complete this exceptional room.

Adjoining is the Drawing Room, styled by Scapula as a Salle de Glace, or mirror room, in which he replicated an eighteenth-century favorite with authentically proportioned panels and gold leaf moldings. Enclosed bookcases, doré bronze lighting fixtures and a large desk allow the space to be used as an office, a library or additional entertaining space.

One floor above is the Primary Suite, paneled in French oak in an au cappuccine finish. The imported French fireplace is topped by a canvas mural more than a hundred years old, "The Construction of the Roman Forum," brought back to New York from his honeymoon by the first owner of 238. There are two walk-in closets and built-in storage, and adjoining is the white Carrara marble bath with a six-foot soaking tub and double sinks.

On the same floor, at the front of the building, is the Guest Room, styled in the manner of a small Chambre de Parade and notable for its bed hangings and paneling. The walls are covered in Scalamandré silk, and the room is furnished in the Louis XV style. The ensuite windowed bath is finished in green marble with a large, rare purple marble vanity sink, and the dressing bath contains closets and built-in storage.

On the floor above is a Venetian decorated bedroom overlooking the garden, with a fireplace, three tilt-and-turn windows, a dressing room with a white vanity sink and gold fixtures and legs, a walk-in closet, and a bathroom finished in five kinds of marble. At the front there is a two-room-and-bath staff suite which can be shut off from the rest of the house and reached by elevator. Even here wonders abound: the headboard is a high-quality bronze casting that now appears to have come from an overdoor panel of the long-demolished north facade of Grand Central Terminal.

At last , the fifth-floor penthouse, done in a mid-century modern style, entirely different from the rest of th